????????????
Varför ska det vara så jävla svårt att veta vad man vill bli?
Så är det åtminstonde för mig, jag har inte den blekaste aning om vad jag vill bli när jag blir "stor".
Och det börjar bli extremt jobbigt. Det går inte en dag utan att jag funderar över detta, och varje gång blir jag galen då jag inte kan komma fram till något bra svar.
Så vad vill jag jobba med? Vårdare? Restaurangbiträde? Förskollärare? Turism? Administratör? Eller kanske något helt annat? Jag vet absolut inte, ena dagen är jag 100% säker på vad jag vill bli och är då också beredd att sätta mig i skolbänken för att studera igen, men dagen efter är jag lika osäker igen. Och innan jag är 110% säker tänker jag inte sätta mig i skolbänken igen för då är det som att kasta pengar i sjön. Och framför allt tid. Samtidigt som jag blokerar en plats för någon annan som vet och vill studera.
Som det ser ut just nu så skulle jag nog kunna tänka mig att utbilda mig till vårdare, men jag är extremt osäker på mig själv och denna utbildningen, för då MÅSTE jag verkligen konfrontera min största fobi, helst skulle jag behöva få terapi för det innan en eventuell utbildning i så fall: sprutor.
Dessa jävla sprutor... SUCK!
Min nuvarande chef (en av dem i alla fall) tror att det skulle kunna gå att ordna en specialutbildning eller åtminstonde runt sprutorna då det inte förekommer särskilt ofta inom det området jag då skulle vilja jobba med.
Mitt andra stora problem runt utbildning är att jag nu har jobbat i 2 år och vet hur det känns att tjäna pengar, egna pengar och jag vet inte om jag vill sluta jobba helt för att studera på heltid, så OM jag ska börja plugga igen så får det bli på distans så jag åtminstonde kan fortsätta jobba så som jag jobbar nu, timmar.
Nu ska jag fundera ett tag till samtidigt som jag ska söka upp någon som skulle kunna hjälpa mig i så fall att "skräddarsy" en utbildning som skulle kunna passa just mig. Kanske till och med en terapigrupp....
Den som lever får se helt enkelt! Nu ska jag grubbla vidare!
Ciao!!
